Upp som en sol ner som en pannkaka

Mutter, mutter, trät å trät....
Hemma från morgonpromenaden...
Tänkte när vi gick i det strålande solskenet att det går bättre nu med dragendet. Jätteskönt=) Och vi passar på att öva "stannna", "vänta" och "nu går vi" när vi ska över tex en väg.
Det var upp som en sol.
Sen kom ner som en pannkaka.
Det är en kvinna vi brukar möta som har hund. Kvinnan går med kryckor och hennes hund brukar alltid ha halti på sig. Jag vet inte varför hunden har det,men jag gissar att det är just för att hon går med kryckor, för hunden verkar alltid så lugn. Men haltin är väl i fall att. Och det var väl tur det för i dag blev det ett "i fall att".
En liten bit innan vi möter dom så sätter jag Setesh på motsatt sida. Och det innebar åxå att han hamnade i den handen där jag har mitt "fulfinger". Om nu det hade nåt med saken att göra , men hur som så drar han till och jag på någe vis ramlar. Jamen hallelulja det enda jag hade i tanken var ju att kvinnan åxå skulle ramla men som tur var stog hon på bena.
Jag blev så arg och rädd att nåt skulle hänt så jag bad inte ens kvinnan om ursäkt eller frågade hur det gick för henne. Nu hoppas jag att jag väldigt snart möter henne igen så jag kan göra det.
Setesh förstod att det blev väldigt fel för matte var inte nådig att tas med och när vi kom hem gick han direkt till soffan och la sig och där han har legat sen dess.

Hej hopp mina vänner....