Läkarsamtal

I förrgår kom telefonsamtalet vi väntat på sedan Hampus gjorde den senaste magnetkameran.
Peter Jotorp berättade att det såg bra ut. Hans blodtryck har ju legat bra sen ingreppet så där är inget att oroa sig för.
Flödet på blodet genom förträngningen är bra. Alltså bra med tanke på att Hampus fortfarande har en föträngning som är ungefär 50%. I Januari var det flödet 3,7 och nu låg det på 3,1. Synd, synd nog så frågade jag inte hur det värdet ska vara på en fullt frisk person.

Det som gjorde oss lite överraskade var att Peter tror att Hampus inom 1-2 år får göra en ny katretriseringen. Vi var inställde på att det skulle bli om minst 5-6 år. Men Jimmys argument lugnade mig; bättre att göra det igen innan han blir en sprallig tonåring och kroppen växer ännu mer än vad den gör nu. Nu är det ju inget som säger att den andra gången blir den sista, men det blir i alla fall ännu mer förbättrat.

Peter skulle skicka ner journaler och bilder till Björn, som gjorde ingreppet, i Göteborg och vi avvaktar tills vidare med fler undersökningar när vi vet vad han tycker.

Så jag känner mig ganska tillfreds med det telefonsamtalet. Sen är jag ju fasligt trött på mig själv ibland när jag blir så himla orolig för egentligen "ingenting". Hampus kan ju trots sitt coarcatio aortae leva ett normalt liv.
Det tackar VI ödet för=)

hej hopp mina vänner!