Att anmäla eller inte anmäla..

Jag kan ett fint ord; ambivalent.
Det är vad jag är. Ambivalent. Eller kluven.
Ja, då menar jag inte kluven som att jag sitter här med en kroppslig höger sida och en kroppslig vänster sida itusågade från varandra.
Nej, kluven att jag inte kan bestämma mig om jag ska anmäla till Norrköping och/eller Nyköping. Blir det båda känns det som att man behöver en natts boende i Norrköping och en natt i Nyköping.
Anmäler jag bara till den ena vill jag åxå ha övernattning.
Och inte vill jag åka själv heller och försöka locka med killarna , dom minsta alltså, känns inte som det lättaste. Och ska bara jag och gubben åka har jag det där mammas-dålga-samvete-syndromet.

Mutter! Mutter!

Jag har några dagar på mig. Sista dagen på måndag tror jag.

Hej hopp...

Bygge och nummer 15

I går började jag mitt kääära arbete igen efter semestern. Allt i stort sett som vanligt. En av gubbarna önskade mig välkommen hem=)) Ja, det är ju som ens andra hem så.

I går och i dag har min pappa och min brorsa Kjell varit här. Dom har hjälpt oss bygga in värmepumpen lite så det ger ifrån sig mindre ljud mot grannen. Det blev så himla gediget och fint så det nästan är synd att ha en värmepump stå där. Tror vi flyttar den och har det som ett mini-uterum istället;)

Fick nummerlappen till Stora Specialen på Lördag. Lite tråkigt att det inte var nån info om hur många farisar det är. Och lite ovanligt att dom skickat ut det i efterhand..stog nämligen att det skulle vara SÖNDAGEN 26e JUNI. Fel både dag och månad. Med lite fundering om det kanske var på söndag så ringde Jimmy och kollade och det är på lördag=)

Hej hopp mina vänner!!

Lite mer bilder..=)

Som synes på bilden ovan då gick ju "springet" inge vidare. Hihi!



Jag är så dålig att ta bilder och lägga ut så nu är det så roligt när jag haft sån himla tur att både Mathias och Madde tagit kort=)))

Bilderna sitter inte i ordning, men men..=)
På ett par av bilderna syns åxå Annakarin med sin "Ace" som tog cert=)))

Tack min kära svägerska Madde för korten!!

Hej hopp mina vänner!

Bilder från Köping

Setesh och jag i action

Bilderna är tagna av Mathias Wahlgren. Tack så jättemycket för bilderna!

Hej hopp mina vänner!

Utställning i Köping

Mina kära svägerskor Hanna och Madde hängde på mig och vovven till stora staden Köping och den internationella utställningen. Vi hade nummer fem så det blev inte mycket väntan innan det blev våran tur.
Jag tyckte nog att han stog helt okej men springet fick vi inte till alls. Nu säger "dom" ju attt dommaren redan har gjort sin uppfattning om hundarna dom första tio sekunderna (eller nåt åt det hållet) så det kanske redan var klart vad hon tyckte när det var våran tur.

Slät etta blev dagens resultat och en andra plats av två. Fan, som vanligt lite besviken men bra så klart att det inte blev nån tvåa och vi gjorde så gott vi kunde.
Hade inte så stora förhoppningar om dagen, kändes som det bara var massa duktiga handlers och kalasfina vovvar där=)
Men hur som så är det lika roligt att åka iväg varje gång och min besvikelse lägger sig ganska fort.Kritiken han fick var fin=)
Annakarin var där så jag fick träffa Setesh mormor.
Ace (Setesh kusin, va?) gick i samma klass och han fick sitt första cert. Jättegrattis!

Trevligt med roligt folk och fikakorgen är ju alltid med!

Så. Nya tag och glada rop till nästa gång=))

Hej hopp mina vänner!

Utställning

Nu åker vi till Köping på utställning! Håll en lite tumme för oss att det inte blir så MYCKET hopp å tok i ringen;)

Hej hopp!!

Läkarsamtal

I förrgår kom telefonsamtalet vi väntat på sedan Hampus gjorde den senaste magnetkameran.
Peter Jotorp berättade att det såg bra ut. Hans blodtryck har ju legat bra sen ingreppet så där är inget att oroa sig för.
Flödet på blodet genom förträngningen är bra. Alltså bra med tanke på att Hampus fortfarande har en föträngning som är ungefär 50%. I Januari var det flödet 3,7 och nu låg det på 3,1. Synd, synd nog så frågade jag inte hur det värdet ska vara på en fullt frisk person.

Det som gjorde oss lite överraskade var att Peter tror att Hampus inom 1-2 år får göra en ny katretriseringen. Vi var inställde på att det skulle bli om minst 5-6 år. Men Jimmys argument lugnade mig; bättre att göra det igen innan han blir en sprallig tonåring och kroppen växer ännu mer än vad den gör nu. Nu är det ju inget som säger att den andra gången blir den sista, men det blir i alla fall ännu mer förbättrat.

Peter skulle skicka ner journaler och bilder till Björn, som gjorde ingreppet, i Göteborg och vi avvaktar tills vidare med fler undersökningar när vi vet vad han tycker.

Så jag känner mig ganska tillfreds med det telefonsamtalet. Sen är jag ju fasligt trött på mig själv ibland när jag blir så himla orolig för egentligen "ingenting". Hampus kan ju trots sitt coarcatio aortae leva ett normalt liv.
Det tackar VI ödet för=)

hej hopp mina vänner!