onsdag 9 september 2009

Juldekorationer

För ett antal år sedan hade vi katt. För er som inte vet det är jag från början Kattmänniska, absolut inte Hundmänniska. Har så klart alltid tyckt om hundar och det har säkert stått "valp" på nån önskelista när jag var liten. Men när jag bodde hemma och när jag flyttade till eget har det alltid varit katt.

Nåväl.

Jimmy däremot har alltid varit det andra, hundmänniska. Fast katter har dom åxå haft. När vi flyttade ihop så var våra första "barn" katt.
Vi hade två katter. Ett syskonpar; Mulder och Scully. Jo, då efter Arkiv X för er som tycker det varkar bekant=)
Mulder var helt otroligt mysig. Ville jämt och ständigt sitta i knä och kura.
Scully däremot var precis tvärtemot. Aldrig att hon ville vara med och gömde sig gärna om det blev det minsta för stökigt.

Det här var runt jul för alla tomtar(på loftet) var framme och granen var klädd. Vi hade sånt där glitter på granen som är som smala trådar. Inte luciaglitter. Man typ kastar glittert på granen.

Vi bodde i Fagersta då och på ovanvåningen hade vi en liten, liten pyttetoa som man nästan fick dra ner byxorna och backa in innan man stängde dörren efter sig.
Där hade vi kattlådan.
Nej, vänta nu... Jag förstår att du får en bild framför dig nu hur vi tvåbenta trängs med kattlådan där inne vid själva besöket, men så var det inte. Det fanns en till toa på nedervåningen=)

Vi hade vid ett par tillfällen sett hur Scully ätit på glittret från granen. Det var ju inte så lämpligt tyvkte vi. Hur blir det om hon skulle få ner en sån tråd? Usch. Otäckt.

Så en dag hör jag Scully krafsa uppe i lådan. Inget konstigt med det.
Men sen blev det ett väldans liv där uppe. Jag hörde hur hon sprang fram och tillbaka. Inget bus i det springet utan mer ett; "HJÄÄÄLP!!"

Jag är precis på väg upp för att titta vad som hände å skedde och då kommer Scully nerfarandes som en kanonkula och springer om än inte ännu galnare.

Då får jag se...
I rumpan på lilla rädda kissen fladdrar ett två decimeter långt glitter, halvt utbajsat och längst ut på det, en bajskotte slängandes som en julgranskula...
Oj, oj, innan jag fick tag på henne och kunde dra ut glittret.

Lilla söta Scully ville väl åxå vara med och julpynta=)

Hej hopp mina vänner!

2 kommentarer:

  1. Stackars katt ;) men jag fick mig ett gott skratt!

    SvaraRadera
  2. Mm, nog blev jag rädd först, men du kan tro den historien nu mer alltid kommer upp med ett leenede, när vi klär granen =))

    SvaraRadera