Tänk att på mångt och mycket har Setesh blivit så duktig på promenaderna. Tex om vi är fler än en som promenerar tillsammans; tidigare har det varit väldigt roligt att hoppa och smaka hand osv. Eller om killarna har hängt med på cykel brevid så har skorna varit så oerhört frestande att nafsa lite i. Allt det går mycket bättre nu. Räcker oftast med ett par "Nej" sen funkar det jättebra även fast dom cyklar, går eller springer brevid. Det vi måste träna mer på är om dom drar i väg och inte väntar på oss. Jamen lilla flocken kan ju inte försvinna på det där viset heller! Då blir det pust å stånk.
Nej, det som fortfarande är det allra jobbigaste är möte med hundar. Det är att hålla hårt och FÖRSÖKA bara gå förbi. Att locka honom till annat tex godis eller lek funkar inte. Tillt i hjärnan. Men bara vi kommit förbi så är det oftast bra med det.
Han skäller och drar för kung och fosterland. Han är inte arg, utan vill bara fram och hälsa och helst leka en stund. Det är väl inte så mycket begärt, matte?
Har ni nå bra konkreta tips? Ska vi härda ut? Är det "unghundsfasoner" som försvinner eller är det den fruktade faraohundsgenen?
Bästa lösningen vinner en chokladkaka. Haha!!
hej hopp mina vänner!
Då var vi här igen.
6 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar